Jag sov förvånansvärt bra trots nervositeten men vaknade då förstås tidigt. På sjukhuset skulle jag inte vara förrän klockan 11, och jag visste samtidigt att jag inte fick dricka något efter klorkan 9. Så därför kunde jag lika gärna kliva upp typ 8 för att få i mig en kopp te för att stilla hungern, man får dricka klara vätskor fram till 2 timmar före man ska vara på operation så deg blev te utan mjölk. Jag borstade tänderna och tog mig ytterligare en dusch med descutan, denna gången slapp jag tvätta håret. Skönt! Jag tyckte nämligen att "schampoot" luktade handsprit. Rena kläder tog jag på mig och sedan väntade jag bara på att det var dags att ta sig till sjukhuset.
Min sambo följde med mig dit men fick sedan gå därifrån så fort jag gick och bytte om. Kirurgen hämtade mig vid 12-tiden, ritade och mätte, narkosläkaren hämtade upp mig strax före 13 och jag somnade en stund senare. Jag tackade nej till ryggmärgsbedövning faktiskt, som de erbjöd mig. Jag tyckte det kändes lite läskigt att ta det och jag fick bestämma själv. Sen gick det fort, jag vaknade lika snabbt som jag hade somnat och fick ligga på uppvaket en stund innan jag förflyttades till en annan avdelning där jag skulle få sova. Men sömn fick jag inte, eftersom jag delade rum med en gubbe som hostade och rosslade hela natten, han var upp och stökade med toalettbesök och skramlade. Tände lampan i taket antagligen av misstag för han släkte när han hörde mitt jämrande. Att han ens hörde var ju ett mysterium för alla sköterskor måste skrika för att han ska höra. Klockan 3 på natten fick han för sig att ringa vilket han försökte med typ 10 gånger, han kom till telefonsvararen varje gång... sköterskan fick säga till honom. Senare under morgonen så fick han för sig att greja med sin, vad jag tror, packning, som han packat i en ica-pappkasse... Ja, den här natten var ju långt ifrån underbar.
