10-tiden: Dagen har bara börjat, jag haft världens fetaste fulkudde under benen hela natten som gjorde det än svårare att ligga bekvämt. Och så rumskamraten sen, jisses säger jag! Hur som helst så var jag skapligt hungrig nu på morgonen och bara väntade på att få äta. Till slut kom de med både frukost och smärtstillande, vilket innebar att jag skulle försöka sitta på sängkanten för att äta, det gjorde ont i höger sida av snittet men jag kände ändå att det var uthärligt. Jag hann svälja tabletterna innan jag kände mig yr så jag försökte luta mig tillbaka för att det skulle släppa. Jag hann reagera så pass att jag larmade efter personal innan jag svimmade... sen minns jag att den manliga sjuksköterskan ropade på mig, jag försvann igen och sedan ropade han igen. Efter det var jag med igen men kallsvettades en liten stund och fick sedan justera sängen för att kunna sitta och äta. Nu är jag återhämtad men jag blev rädd! Dels hade jag inte ätit på 36 timmar, hade lite ont och har inte sovit på 24 timmar... så min självdiagnostisering säger att det är en blandning av alltihop.
Kirurgen fick höra detta ganska snart för hon kom springandes för att kolla hur det var med mig, sen berättade hon att själva operationen hade gått jättebra, nästan 900 gram hud har hon opererat bort. Hon kommenterade också att bukmuskulaturen är jättefin och det tolkar jag som att det var ett bra beslut att inte sy, det behövdes ju uppenbarligen inte. Det känns otroligt bra att hon säger att det gick bra, innan var hon också väldigt noggrann med att tala om att jag kan få ett ärr rakt upp där naveln varit tidigare varit om huden inte skulle räcka till. Men det gjorde den så det blev inget ärr!
19-tiden: Under eftermiddagen har det gått bättre och bättre, nu kan jag resa mig upp på sängkanten och sitta där en längre stund. Med smärtstillande har jag även klarat av att resa mig upp i stående läge, med ett gåbord till hjälp. Det var dock för smärtsamt att lyfta på ena foten så några steg får vänta, jag har varit upp i alla fall och jag är nöjd. Sambon har hälsat på och jag har fått en ny rumskamrat, rosselgubben blev skjutsad till ett annat rum och istället fick jag en lugn kvinna bredvid mig. Inatt ska det förhoppningsvis gå bättre att sova, jag får ju till och med ligga på sidan så då ska det gå. Att sova på rygg är i princip omöjligt!
Nerbäddad i sjukhussängen med en kroppstrumpa och sjukhuskläder.